riddardikter

Min kompis bad mig skriva en dikt om riddare som rimmade, så jag skrev denna:


Vår riddare Camelot satt på sin häst,
och undrade vart han nu skulle härnäst.

Han red genom natt, och han red genom dag,
han red efter vartenda blodiga slag.

Han red tills han kom till en underbar stad
Såg där en ung smed och det gjorde han glad

Och därför den kvällen han gav en visit
till den unge smedens personliga svit

Men både hans hjälm och hans rustning var hel
Och ej ens på svärdet var någonting fel

Men det var ej därför han såg denna smed,
nej, hästar var inte det enda han red.



Men den dög inte, utan skulle visst följa ett visst mönster, så jag skrev denna:

En stilla natt har spelat ut sin roll,
en ung man med en luta sågs på håll,
Hans sånger inte enbart gick i moll
Han sjöng om riddaren som mod fick saka

Med svärd i hand han uti krig for fram
men väl vid slaget stod han overksam
Han vände fylld med nedrighet och skam
Misslyckande och motgång han fick smaka

Men så tillslut kom äntligen den dag
Han ville inte längre vara svag
Men riddaren han tvekade ett tag

Och länge stod han, tänkte ut sitt drag
Han gjorde rätt och vann tillslut sitt slag
Hans hjärta nu var fyllt med välbehag
Men ock sin heder han nu fick tillbaka